Oh, vanans makt är stor.

Min far, salig i åminnelse, sa alltid: en gång är ingen gång, två gånger är en gong-gong men tre gånger är en ovana.

Den 16 november samlades vi, ett trettiofemtal kulturtörstande resenärer, på Heden för att befästa ytterligare en ovana. Vi skulle nämligen, för tredje året i rad, åka till Säffle och där gå på musicalen MATILDA. När våra vänner från yttre skärgården slutligen infann sig började bussresan i ett underbart höstväder. Efter två tidigare resor med vår chaufför Pelle hade vi i dag fått en ersättare som hette Esdan, som härstammade från Iran. Detta till trots hittade han, efter lite navigationsbesvär i Nödinge, till vår destination. Färdens vätskekontroll genomfördes i Brålanda och medförde att vi infann oss till den framdukade lunchen vid relativt sunda vätskor. Men var inte huvudnumret en musicalföreställning?

Jo, och vilken sådan det var! Det har sagts förut och kan sägas igen – det är helt märkligt vad man kan åstadkomma i Säffle. Den här gången fanns det ett särskilt skäl att bli imponerad och det var alla barns sceniska insatser. Hur man har lyckats hitta så många unga begåvningar i närområdet är nästan ofattbart. En så´n fart, en så´n fläkt och precision och ett så´nt jädra utspel. Särskilt får man beundra MATILDA själv, en ung tjej som levererade sin jätteläxa helt underbart. Man blir lycklig av att se något så väl framfört och ett speciellt tack och grattis till regissör och inte minst koreograf.

Sen går det ju inte att låta bli att nämna David Lundqvist , som ju gör rollen som den ytterst obehagliga rektorn till en oförglömlig upplevelse. Med detta ”lustmord på lärarprofessionen” blir man ju nyfiken på hur David hade det i skolan.

Den som missade den här teaterresan har all anledning att gräma sig – vi andra har fått ett minne och ett samtalsämne.

Säffle – full pott igen ! GRATTIS !

Lasse O